» Fyrar & armar

Med en termin som går mot sitt slut och sommaren runt hörnet är det med en stor lättnat jag signerar min bläckfisk. Den hade verkligen tagit mig längre tid än förväntat - att det skulle ta lång tid var jag beredd på men inte riktigt så länge.  Jag är hursomhelst bara glad att den är klar då fokuserar jag lättare på att plugga inför de sista två kommande tentorna (jag har haft en tidigare i veckan) och inte hur mycket jag vill bli klar med den.
 
 
 
(Om ni vill veta mer om teckningen så har jag skrivit mer på mitt instagram konto @sofiag_drawings)
Till den här har jag använt följande material: 
* Papper - Fabriano (A2) / * Kolpennor - Derwent, Faber-Castell / * Blyertspennor - New Raffiné art sketch från Marco / * Blyerts, stiftpenna* Sudd - Mono Tombow Zero (typ som stiftpenna fast sudd) /* Knådgummi /* Pensel  /* Stompf  /* Linjal / * Färgpennor (Polychromos, svart & vit) - Faber-Castell /* Linjal 
 
Ska bli skönt när tentorna är avklarade för jag har ett par projekt jag vill göra nu under sommaren och jag ser fram emot att få åka hem någon vecka också men annars bara njuta och ta det lugnt. Pusta ut efter vad som varit ett väldigt lärorikt, svårt men ändå väldigt roligt första år som universitetsstuderande.  
 
Har ni några speciella sommarplaner?
 
 

» Armar var det här

Årets största projekt har hittills fått en färdig bakgrund beståendes av svarta och vita trianglar som spänner över två A2 papper. Som vanligt håller jag mig till en mix av kol och blyerts då jag tycket det är bästa sättet att få en "tillräckligt" bra varation i nyanserna. På senaste tiden märker jag dock att jag låter kolen få ta mer plats, i alla fall i denna som ska vara ganska mörk i färgen. Uppe i vänster är det tomt, men det ska jag snart ändra på i samband med att en scen med fyren från Faraos (har skissat den men de syns lite dåligt) tillsammans med en fullmåne och slående vågor ska få ta plats. 
 
 
 
 
 
 
 
 

» Känslan av att vara ofärdig

Jag visste inte hur snabbt jag skulle ha klart den här då jag väl plockat upp den en sista gång. Det kändes på ett sätt redan färdig men samtidigt inte. På slutet av ett projekt blir jag oftast lite otålamodig och kan lätt missa viktiga detaljer, så när jag signerar och ska fotografera av den känns det alltid som jag kunde gjort mer. Som det är något som saknas. Det är just den känslan som gör att jag nästa gång alltid försöka tänka ännu mer på detaljerna, försöker se de jag missade förra gången. Här är den i alla fall nu - dinosaurien jag kämpat med till och från i ca 2 månader. 
 
 
 
 

Tidigare inlägg